måndag 17 november 2008

Tellement loin de ce monde


Du dansar och jag vill inte följa med i dina orytmiska steg.
Paniken infinner sig långsamt, attackerna är lättare att dölja i kylan.
Jag hackar tänder, befinner mig i förrädisk extas.
Vill inte att låset skall lossna från min sönderbitna tunga.

För varför skulle jag frysa?

1 kommentar:

Anonym sa...

jag ska inte fråga! älskar texten.